Okej, nu är det Johanna här som skriver igen..

Men jag ville bara tacka, för att jag fått en änglasyster!

någon att se upp till, någon att älska. när jag får panikångest attacker, när inte tabletterna hjälper.. Så är det tack vare dig som jag andas. Att leva i depression är inte lätt, men med dig gör det inte ont när jag andas. för det är med dig jag vill leva olivia, du måste bara inse det. har nu fått andra diagnoser, och skolan fixar psykologer mot mitt destruktiva beteende, men det finns ingen som kan hjälpa mig, bara du. jag vill inget hellre än att du kommer tillbaka till götene. snälla, för min skull. iaf för några dagar, kanske en vecka? för då kan jag andas utan att det gör ont iaf i några dagar.

Jag saknar dig och att du är så långt bort, gör min depression värre.